horseloverofdoom

Till att börja med vill jag bara klargöra att det är rätt svårt att skilja på hur jag tror framtiden kommer att se ut, och hur jag hoppas den kommer att vara.

Som 80-åring kommer mitt liv se bra ut. Jag kommer göra mitt bästa för att njuta så mycket som möjligt. Det kan innebära att äta god mat, åka på avkopplande resor och spendera mycket tid med barn och barnbarn. I samhället där jag lever har teknologin kommit så pass långt att de flesta jobben är automatiserade. Ca 80% av alla jobben utförs av specialprogrammerade ”robotar” som sköter allt som inte kräver alltför avancerat tänkande. Oljan är sedan länge slut, liksom naturgaserna och brunkolen. All energi får vi genom förnyelsebar energi, och alla fordon är drivna av el.

Människan har efter att oljan tagit slut samarbetat fram ett tillvägagångssätt som gör att vi kan utvinna nog med mineraler, material och energi utan att behöva oroa oss över att jordens tillgångar ska ta slut. Allt fördelas jämnt och levnadsstandarden har så pass ökat betydligt. Det monetära systemet har avskaffats. Människan finner istället motivation för att hjälpa andra i form av tjänster och gentjänster. De konstnärliga verken blir alltmer uppskattade. Förmågan att tillverka handgjorda ting, i form av allt från inredning till smycken, blir mycket attraktivt. Unikhet värdesätts väldigt högt i samhället.

Utan det monetära systemet behövs inte längre fängelser och andra frihetsberövande institut, då så gott som alla brott i grund och botten begås utav ekonomiska skäl.

Det sker en enorm satsning på skolan och kunskap inom ämnen så som filosofi, historia, matematik och fysik ses som något högst åtråvärt. Med så många jobb automatiserade blir läraryrket ett väldigt högaktat och nobelt yrke. Stor konkurrens föder stor motivation att bli respekterad och bekräftad vilket ger en mycket högre lärarstandard och i sin tur en mer kunskapsfylld befolkning.

Det satsas stort även inom medicinska yrken och epidemier är a thing of the past. Befolkningen ökar i takt med den medicinska utvecklingen och människan blir allt bättre på att optimera bostadslösningar, t.ex. genom att bygga på höjden.

Människan har helt enkelt hittat rätt.

Hur fungerade skolan? Var betygen rättvisa? Lärarna stränga? Läxorna tunga?

Skolan var mer auktoritär än idag, undervisningen mer traditionell (för det mesta). Dvs man hade en hel del föreläsningar; läraren pratade o vi lyssnade. Mer plugg och mindre projekt. Man var rädd för att vara försenad. Man avbröt inte gärna läraren. Lärarna var väldigt blandade, "stränghetsmässigt", men man hade respekt för alla lärare. Särskilt de som var duktiga. Vissa lärare var fantastiskt duktiga och inspirerande. Några var moderna i sin undervisningsteknik. Demokratiska. Betygen var relativa, vilket innebar att bara en viss andel 1:or, 2.or, 3:or, 4:or, 5:or kunde delas ut. Med andra ord var det ganska orättvist, eftersom en elev som kanske förtjänade en 4:a kanske inte fick det, pga att det redan hade delats ut tillräckligt många fyror i det ämnet. Å andra sidan följde inte alla lärare detta system strikt. Betygen baserades framförallt på prestation, och inte personlig utveckling.

Var det lätt att få jobb när du hade slutat skolan?

Det var ganska lätt att få jobb efter skolan. Det fanns gott om ”enkla” jobb. Man kunde lätt få jobb inom sjukvård, äldrevård, diskning, städning, servering et cetera. Men om man ville ha mer avancerade jobb fick man plugga vidare. Precis som idag var det alltid bra att ha kontakter, att känna folk. Annars ringde man runt, gick till arbetsplatserna och fixade intervjuer. Till en början fick man oftast timlön. Ca mellan 70-100 kr/timmen. Som idag fick man extra pengar om man jobbade OB. Man fick även semesterersättning.

Hur såg ungdomskulturen ut när du växte upp? Hur klädde man sig? Vad lyssnade man på för musik?

Punken och New Wave-musiken präglade den här tiden, dvs. det var en revolt mot allt som var komplicerat. Punken var en alternativ rörelse. Det var inte mainstream. Det var en enkel, rå musik och en enkel och rå klädstil. Med svarta kläder, mycket smink, läderbälten, nitar. En del hade säkerhetsnålar genom kinderna. Vissa skar sig t.o.m för att det skulle se snyggt ut. Och brände sig med cigarettfimpar. Vem som helst kunde egentligen starta ett rockband. Man behövde egentligen bara kunna tre till fem ackord. Kända band var Sex Pistols, The Clash, Ramones, Patty Smith, The Pretenders, m.m. New Wave-musiken var mera ”soft”, poppig, mer melodiös. Kända band var Blondie, Nick Lowe, Ian Dury och Talking Heads. ”Jävligt bra musik”. Sen lyssnade man mycket på Dylan, Beatles, Rolling Stones, Simon & Garfunkel, Janis Joplin, The Doors, Elvis, Motown, m.fl.

Hur gick en typisk date till?

Det beror på vilken socialgrupp man tillhörde. Många gånger blev man ”tillsammans” på en fest, precis som idag. Många gick på bio. Man gick ut i naturen eller gick på restaurang. Man tog en öl, man reste om man hade råd med det, åt söndagsmiddagar med familjerna. Umgicks med vänner, festade.

Hur betraktade era föräldrar ungdomens beteende?

Det har nog alltid varit så att föräldrarna tycker att ungdomarna tillhör en väldigt konstig kultur. Mina föräldrar var ganska toleranta, andra föräldrar höll hårt i sina barn. Bra föräldrar försökte engagera sig, ta del i vad ungdomarna gjorde, lyssnade på deras musik, frågade vad de läste osv.

Vilka stora allmänna nyhetshändelser minns du som mest avgörande under din uppväxttid?

Vietnamkriget. Det var ett extremt brutalt krig, där en stormakt i stort sätt våldtog ett land med fruktansvärda napalmbombningar, B52-bombmattor, väldtäkter, plundring. Det var också ett stormaktsspel som involverade Kina och Sovjet. Den stora förloraren var som vanligt det lilla landet och dess folk. Protesterna mot detta kriget var monumentala. En hel generation unga människor, särskilt i USA och Europa, och många äldre protesterade, demonstrerade. Brände den Amerikanska flaggan och vapenvägrade. Apartheid i Sydafrika. Kalla kriget. Militärdiktaturerna i Sydamerika, framförallt kuppen i Chile 1973. Tre politiska ledare i USA som gav hopp var Martin Luther King, John F. Kennedy och Robert Kennedy. Alla mördades. Positivt under den här tiden var det folkiga upproret mot makten, mot förtryck och övergrepp. Det var en väldig kampanda. Man trodde på förändring och på solidaritet. Kampen mot Apartheid var väldigt stark, t.ex.

Vad upplever du som de största förändringar i samhället under din levnadstid? Vad har blivit bättre respektive sämre?

Bättre: Vietnamkriget tog slut. Kvinnans roll har förstärkts. Barnens rättigheter har förstärkts. Berlinmuren har fallit. Diktaturerna faller en efter en. Apartheid är borta. Internets förändring av samhället.

Sämre: Individualismen har ökat, på bekostnad av solidariteten. Svårare för många att få jobb, arbetslösheten har ökat. Särskilt bland de unga. AIDS-virusets spridning.

Hur såg era förhoppningar på framtiden ut när de var lika gamla som er? Hur tänkte ni om eran framtid, utbildning, arbete eller överhuvudtaget era förutsättningar att leva ett bra liv.

Ganska optimistiskt. Det fanns inte så mycket oro över framtiden. Att få en utbildning, att skaffa ett jobb. Man tänkte inte så mycket på sina förutsättningar. Man levde mest. Man var kanske lite nervös inför vad man skulle bli när man blev ”stor”. Men det kändes som att det fanns många möjligheter.

Galileo Galilei föddes i Pisa i Italien år 1564 och dog 1642. Han började studera i Pisa och var sedan en tid privatlärare i Florens samtidigt som han författade skrifter om astronomi och mekanik. Som lärare i universitetet i Pisa blev han bekant med Copernicus teori om planetsystemet. 1592 blev han professor i matematik i Padua och studerade bland annat tidvattnet som han ansåg uppstod på grund av jordens rotation och jordens kretslopp kring solen. Detta skulle vara ett starkt argument för den kopernikanska världsbilden. Han gjorde också experiment med pendlar och kulor som rullade på sluttande plan och formulerade lagar om fallrörelser och pendlars svängningar. Enligt en sägen så satt han och lyssnade på en tråkig föreläsning och började se sig omkring då han såg en ljuskrona i taket som pendlade och så fort han kom hem började han experimentera med pendlar vilket ledde till skapandet av hans formler om pendlar och deras rörelser.

Han var en mycket mångfacetterad vetenskapsman, han studerade t.ex växters egenskaper, konstruerade vetenskapliga militära mätinstrument och forskade om hållfasthetslära. År 1609 hörde Galileo rykten om att en holländare hade konstruerat kikaren och började själv bygga kikare med upp till 30 gånger förstoring. Tack vare det upptäckte han de fyra stora månar som kretsar kring Jupiter och kunde se ringberg och kratrar på månen. Han såg också stjärnor som var osynliga för blotta ögat. I samma veva blev han fysiker och övermatematiker hos storhertigen av Toscana.

År 1630 publicerade han ”Breven om Solfläckarna” (Lettere sulle macchie solari) där han diskuterade den heliocentriska världsbilden. Detta gjorde att han kom i konflikt med teologer och konservativa naturfilosofer. Han reste därför till Vatikanen för att söka stöd i kyrkan, men han var tvungen att avge ett löfte att sluta förkunna Copernicus teori. Den fick däremot uttryckas som matematisk hypotes. Troligen förstod de att han hade rätt men vågade inte stödja teorin. I flera andra naturvetenskapliga skrifter gick han till angrepp mot kyrkans vetenskapsmän och blev hyllad av radikala intellektuella. Han fick audiens hos Påven Urban den Åttonde och skrev sin berömda ”Dialogen om de två världssystemen” (Dialogo) där han diskuterade sin tidvattenteori och gav argument för jordens rörelse. Texten godkändes av kyrkan men kritiserades hårt av Jesuiterna och år 1633 ställdes han inför inkvisitionens domstol i Rom. Samma år dömdes han till livstids fängelse och tvingades avsvära sig all tro på den kopernikanska läran. Rättegången är en av de mest omdebatterade i den naturvetenskapliga historian. Man använde bl.a. falska dokument för att sätta dit honom. Resten av sitt liv tvingades han spendera i husarrest. Men där skrev han sitt livs viktigaste vetenskapliga verk, ”Samtal och matematiska bevis rörande två nya vetenskaper” som kom ut 1638.

Galileo var en mycket skicklig experimentalfysiker som vågade gå emot de flesta auktoriteter under sin tid. Han menade att varje hypotes om naturen måste prövas genom upprepade experiment och iakttagelser. Han var en sann banbrytare för den moderna naturvetenskapen. Dessutom var han en lysande skribent och pedagog som kunde föra ut sina idéer till allmänheten. Hans instatser för naturkunskapen är ovärderliga.

1. Den utlösande orsaken till konflikterna som ledde fram till första världskriget är, hur man än vrider och vänder på det, morden på Franz Ferdinand och hans hustru i Sarajevo år 1914. Franz Ferdinand var den österrikiske ärkehertigen och de två var på officiellt besök i den bosniska provinshuvudstaden. Morden i Sarajevo hade som konsekvenser att den österrikiske regeringen, efter ett löfte om stöd från Berlin, sammanställde en sorts kravlista, ett ultimatum (om än inget öppet krigshot), till den serbiska regeringen. Detta leder oss till den andra kritiska punkten.

I Belgrad var man beredda på att lägga sig inför kraven, ända tills det stod klart att Rysslands armé stod redo att stödja dem i deras konflikt. Utan Rysslands stöd hade denna konflikt kanske blivit isolerad till Balkan-regionen. Med nyvunnet mod formulerade serberna ett nytt, mer avvisande svar. Efter att Wien konstaterat att detta svar var otillräckligt, mobiliserade Österrike-Ungern sin egen armé. Kort därefter bombarderade man Belgrad, vilket hade till konsekvens att Ryssland började mobilisera sin armé. Tyskland krävde att Ryssland skulle hejda sin framfart, och när dessa krav inte uppfylldes förklarade Tyskland krig (värt att nämna är att höga tyska militärer fruktade den kraftökning som den ryska armén hade utvecklat, och såg därför hellre ett krig 1914 än några år senare). På bara ett par dagar hade konflikten eskalerat till ett europeiskt storkrig.

En stor anledning till denna snabba eskalering var rädslan över att ge sin motståndare ett för stort försprång. Att inte mobilisera samtidigt som sin motståndare var att ge denna ett försprång som i slutändan kunde visa sig vara fatalt. Började en nation mobilisera följde de andra strax efter, som på ett radband.

Som sista orsak till att det faktiskt blev ett världskrig, kan man peka på det felsteg som Tyskland begick när de ställde ett ultimatum på det neutrala Belgien, där de krävde att få marschera igenom landet för att anfalla Frankrike, Rysslands allierade. När Belgien avvisade kravet förklarade Tyskland krig mot dem. Detta brott mot folkrätten ställde Storbritannien sig emot och utnämnde sig själva Tysklands fiender.

2. Englund resonerar väldigt mycket i sin artikel kring vad som skulle ske om vissa av dessa händelser aldrig ägt rum, men påpekar samtidigt att sådana resonemang inte är mycket mer än en intellektuell lek, de förlorar sig snabbt i sådant som vi omöjligt kan veta något om. Han menar också att hans poäng inte varit att utforska alternativ historia, utan snarare att visa att vägen till första världskriget varken var rak, eller oundviklig. Han avslutar sin artikel med en tankeställare, där han skriver: När nog många människor i maktstinna positioner trodde att kriget var oundvikligt så blev det också det. Samtidigt betyder detta att raka motsatsen också torde vara möjlig.

3. Englund skriver även om konsekvenserna för första världskriget. Han menar att det som skedde åren 1914-1918 kom att forma hela 1900-talet. Utan första världskriget skulle bolsjevikerna aldrig ha gripit makten i Ryssland och nazisterna aldrig segrat i Tyskland; utan första världskriget skulle det aldrig ha blivit något andra världskrig, och ingen Förintelse, inte heller något kallt krig, samtidigt som de konflikter som präglat tiden efter 1945 troligtvis heller aldrig skulle ha ägt rum.

4. Det meningslösa och brutala våldet som ledde till att en så enormt stor mängd människor dog, ledde till en stark desillusion i samhället i stort. Men när man pratar om ”The Lost Generation”, menar man framförallt ett kollektiv av författare och konstnärer som bosatte sig i Europa under 1920-1930-talet. Många blev väldigt kända, t.ex. Ernest Hemingway, Gertrude Stein, Ezra Pound och F. Scott Fitzgerald. Man kritiserade samhället i stort, det var en djupt politisk och radikal rörelse som ifrågasatte könsroller, diplomati, moral och mycket annat. Många medlemmar ur The Lost Generation upplevde själva kriget i Europa, eller hade familjemedlemmar som deltog. De hade med andra ord indirekt eller direkt erfarenhet av kriget och våldet.

Jimmy Åkessons inlägg, och hans debatt med Maud Olofsson.

Jag tror att Jimmy Åkesson skriver detta inlägg av flera anledningar. För det första så vill han få in sitt parti i riksdagen, och för att åstadkomma detta krävs en del skrämselpropaganda från hans sida. För det andra anser jag att Åkesson och majoriteten av Sverigedemokraternas anhängare är rädda. Huruvida denna rädsla är befogad, och vad den grundar sig i, är något jag ska försöka komma fram till.

Hur främlingsfientlig Åkesson än låter, eller framstås vara, så kan man inte undgå att han har en del poäng. Invandringen i Sverige är på många sätt ett stort problem och vare sig felet ligger i invandrares anpassningsförmåga eller den integrationshjälp som Sverige erbjuder i förhållande till den stora mängd invandrare vi tar in, så krävs det att den öppet diskuteras, debatteras och under inga omständigheter mörkläggs eller censureras.

Så funkar det däremot inte i det ”politiskt korrekta” Sverige och det tror jag fler och fler börjar inse. Jag hoppas verkligen inte att detta enfrågeparti kommer in i riksdagen, men om SD är dem enda som öppet vågar kritisera svensk invandringspolitik så kanske de förtjänar en plats trots allt?

Media spelar en väldigt stor roll i censureringen och mörkläggningen av invandringens problem. Jag kunde inte bry mig mindre om ”svensk tradition” eller vad definitionen av en svensk innebär, men om man inte ens kan skriva ett korrekt signalement på en gärningsman för att det är ”politiskt inkorrekt”, då har något gått allvarligt fel.

Jag tycker att det är bra av Aftonbladet att ta in Jimmy Åkessons inlägg, för som sagt så behöver ämnet luftas och uppmärksammas, men det är samtidigt pinsamt att de tar ett citat ur kontext (Muslimerna är vårt största utländska hot), för att försöka diskreditera hela hans skrift.

Jag tror med andra ord att det finns en risk med att vi svenskar generellt sett har svårt att diskutera problem med invandring och invandringspolitik just för att det finns en stark politisk tradition av antirasism och ställningstagande för utsatta människor i Sverige. Detta är naturligtvis en väldigt fin tradition och det kanske Jimmy Åkesson skulle kunna inkorporera i sin definition av vad ”svenskhet” innebär. Men om vi inte kan diskutera dessa frågor öppet och civiliserat ger det en grogrund för främlingsfientliga partier och rörelser. Inte bara Sverigedemokraterna – som är relativt ”rumsrena” – utan också för nazistiska och rent rasistiska partier och rörelser.

Jag har ingenting mot ett mångkulturellt Sverige. Jag tror enbart att det hjälper oss att vidga våra vyer och se nya perspektiv. Dessutom får vi ta del av andra kulturers goda maträtter (jag hade personligen inte kunnat leva utan falafel), musik, klädstil, film och teater. Vi får fler språk och lär oss mer om andra delar av världen. Vi träffar människor som vi kanske annars aldrig skulle möta.

Personligen vill jag däremot inte att Islam ska bli majoritetsreligion i Sverige. Jag vill över huvud taget inte att någon religion ska pådyvlas människor och jag motsätter mig Islamskt kvinnoförtryck och särlagsstiftning.

Värdekonservatismen har sin grund i den kristna etiken. Företrädare idag för denna ideologi är George W. Bush i USA, hans efterföljare Sarah Palin, Angela Merkel i Tyskland och alla kristdemokratiska partier i Europa. I EU finns en kristdemokratisk falang som samlar alla kristna partier. Här hemma har vi KD, där Alf Svensson var och fortfarande är en stor företrädare för de värdekonservativa idéerna. Göran Hägglund försöker modernisera partiet men är fortfarande värdekonservativ. Man kan nog säga att även Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund är relativt värdekonservativa, men mot det mer liberalistiska hållet.

Värdekonservativsmen vill ha ett samhälle som bygger på en stark etik, den kristna etiken. Värdekonservatismen myntades ursprungligen av Stig Strömholm i boken Kämpande Konservatism, för att skilja denna ideologiska konservatism från den traditionella konservatismen, som moderaterna brukade stå för. Viktiga idéer för en ”värdekonservatist” är att bevara och stötta kärnfamiljen, en stark tro på utbildning och sjukvård, särskilt för gamla och barn, och en tro på livets oförstörbarhet. Man är alltså mot abort och även mot pornografi och prostitution. Man kan dra en parallell till den Muslimska fundamentalismen, eller etiken, som är så hårt kritiserad idag. En sund värdekonservatist kan ha positiva sidor, som de etiska, men den kan lätt bli överdriven som t.ex. i USA där den kristna högern kräver ganska extrema förändringar av samhället och skolväsendet m.m. för att bevara samhället så som de tror att det ska vara. Exempelvis vill de ha kristen undervisning och lära ut kreationism i skolan. Helst vill de inte att evolutionsteorin ska ”indoktrinera” barnen i skolan. Detta är naturligtvis livsfarligt. Hur kan vi avancera som människor om vi inte ens får lära ut vetenskap i skolan? Parallellen till de fundamentalistiska muslimerna är glasklar.

Kraftig ökning av våld mot unga, av unga. Våldsstatistiken har inte varit så här dålig sedan 2008. Hur kommer det sig?Det finns de som hävdar att man har datorspel och filmer att beskylla, där offer bara reser sig upp eller har många liv ska ge en skev uppfattning av vad kroppen tål. I min mening är denna syn på saken enormt utdaterad. Jag har spelat datorspel, konsollspel och sett på våldsamma videofilmer så länge jag kan minnas och känner inte den minsta förfallenhet för våld. Visst har jag blivit rent ut sagt jävligt förbannad när någon dödat mig, virtuellt, men det är enbart på grund av att jag har vinnarskalle. Att påstå att ungdomar skulle vara mer belägna att skjuta någon för att de spelat krigsspel är i mitt perspektiv idiotiskt. Jag tror tvärt om att man får bättre förståelse och respekt för våld, man lär sig helt enkelt hur pass sårbart ett mänskligt liv är.

Alkohol och dess påverkan. Alkohol är definitivt en väldigt stor orsak till många våldsbrott, det påverkar de unga mer då de är mer lättpåverkade och resonerar ofta sämre än vuxna (det finns uppenbarligen undantag). Somliga blir aggressiva av alkohol, andra förbiser vanliga normer och detta kan få våldsamma konsekvenser.  Jag själv har ibland känt mig rädd för att åka på stryk, och ibland har min rädsla varit befogad. Som jag ser det så är den vanligaste orsaken till att ungdomar slåss… skitsnack. Oprovocerat våld är inte vanligt i samma utsträckning och för att två killar i 15 till 25-årsåldern ska hamna i slagsmål nästan krävs det att någon snackat skit om den andre, eller någon i dennes umgänge. Här är alkoholen ännu en gång katalysatorn då det är lätt att bli något ”frispråkig” under dess påverkan.

Kvinnomisshandel.

Misshandel av kvinnor sker i alla samhällsklasser och i olika kulturer men det finns en överrepresentation av kvinnomisshandlare i lägre socialgrupper och alkohol är en viktig, men inte den avgörande faktorn bakom detta stora samhällsproblem. Mannen har ofta en gammalmodig syn på könsroller och vill ha kontroll och makt. När han inte får som han vill tar han till våld. Jag förstår inte över huvud taget hur man kan använda våld mot någon som är svagare. Det är en principsak; hur arg man än blir och hur mycket man än blir provocerad så finns det alltid en bättre lösning än våld. Om man känner behovet av att ha kontroll så kan man väl kontrollera sig själv och inte gå över gränsen.

Det är svårt att förstå hur kvinnan kan hålla sig kvar i ett förhållande där misshandel förekommer. Ofta sker misshandeln senare i förhållandet och jag kan tänka mig att många tjejer tänker tillbaka på när allt var bra och hoppas att relationen ska återgå till det normala. Kanske känner kvinnan på något plan att hon förtjänar vad hon får.

Det finns inga konkreta åtgärder för att förhindra kvinnomisshandel, men en ökad jämställdhet i samhället mellan kvinnor och män och även en minskad klasskillnad är viktiga förutsättningar men det krävs nog stora attitydförändringar hos männen för att en skillnad ska bli märkbar.

Hur mycket spelar egentligen samhällets normer in på skillnaderna mellan de två könen? Föds vi som ett tomt glas, en bok utan bokstäver, där vi lär oss allt om våra skillnader och likheter på vägen? Eller är våra ”könsroller” medfödda? Har vi kanske spelat enligt samhällets regler så pass länge att vi beter oss som vi gör på grund av evolutionens gång? Ska vi i så fall acceptera detta som naturens gång: ”Så har det alltid varit, och kommer alltid förbli”?

Det är lätta frågor att ställa – svårare frågor att ge svar på.

Personligen så ser jag en om något blurrig, men ändå riktig skillnad mellan kvinnor och män. Skillnaden finns där, vare sig den är skapad av samhället eller naturen. Jag har alltid varit för jämställdhet, men samtidigt erkänt skillnader mellan de två parterna. Historien har visat att det är lätt att bli orättvist behandlad enbart för att man föds till det kvinnliga könet. Det var inte länge sedan rösträtt var ett manligt ting. Idag får tjejer lära sig tidigt att deras kroppar är nyckeln till framgång. Överallt visas smala, lättklädda tjejer som ska porträttera det kvinnliga idealet. Man är ung och lättmottaglig för information och det blir enkelt att falla för samhällets grupptryck.

Vad tror ni händer om man sätter två nyfödda barn i två separata vit rum utan fönster. Utan intryck. Framstår några skillnader mellan de två?

De fysiska skillnaderna. Män är i en stor utsträckning fysiskt starkare än kvinnor. Detta är rent biologiskt och inget som samhället hittat på. Kanske är den något skruvade bilden av att män är ”bättre” än kvinnor rättfärdigad? Människan är fortfarande i ett lågt stadium civilisationsmässigt; primitiva handlingar så som våld i alla dess former förekommer hela tiden. Är vi kanske för tidigt ute när vi tror att människan kan enas och vara jämställd? De mer primitiva männen känner fortfarande behovet av att kontrollera och dominera de svagare.

Om jag skulle fått möjligheten, eller varit tvungen till att byta kön hade jag definitivt upplevt skillnader, dels på hur jag möts av mina medmänniskor, men också hur jag ser på mig själv. Några konkreta skillnader hade väl varit att jag hade tänkt mer på mitt utseende (jag är dock ganska fåfäng redan), jag hade nog fokuserat mig mer på skolan och hade gett mig fan på att bevisa att jag är bättre än killar hela tiden. Annars hade mina intressen nog sett ut på samma sätt.

LAS är lagen om anställningsskydd. Det är den lagen som skyddar anställda från avskedningar, reglerar uppsägningstider, tidsbegränsade anställningar och i vilken ordning arbetstagare ska bli uppsagda. Den stora frågan har varit huruvida lagen hjälper svensk arbetsmarknad eller inte. Arbetsgivarsidan har använt den höga ungdomsarbetslösheten som ammunition, och de menar att turordningsreglerna står i vägen för ungdomars ingång i jobbvärlden. Regeln betyder i stora drag: först in, först ut och detta påverkar självklart de unga värst och försvårar möjligheten att behålla jobb – om man mot förmodan skulle få ett. Fackföreningarna å andra sidan hävdar att en stor del av de 150 000 ungdomar som är arbetslösa idag är inskrivna på heltidsstudier och aldrig tidigare haft jobb. De menar att det därför är missvisande att säga att LAS är orsaken till ungdomsarbetslösheten. Enligt deras statistik kvarstår 1 till 10 procent av det ursprungliga antalet ungdomar som är arbetslösa och kan ha förlorat jobbet på grund av LAS. Men fackföreningarna är självkritiska och menar att man måste samarbeta med arbetsgivarna och över partigränserna för att förbättra LAS och göra den mer rättvis.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är för första gången någonsin över EU-snittet. Moderaterna menar att den jobbskatteavdragning, alltså en sänkt skatt för personer som faktiskt arbetar, ska hjälpa vårt lands ungdomar upp på egna ben, och ut i jobbvärlden. Sedan första januari infördes skattesänkningen och enligt Anders Borg tyder forskning på att sänkt skatt på vanliga inkomster är viktigt för den svenska ekonomin och dess välmående. I deras argument framgår det att mindre inkomstskatt = mer pengar i hushållen = större konsumtion av varor och tjänster.  Skattesänkningen, säger de ska hjälpa låginkomsttagare mest, då deras inkomstskatt sänks med närmare 7 procentenheter jämfört med t.ex. en läkares avdrag på 3 procent. Moderaterna säger även att de ”kraftiga skattehöjningar” som vänsteroppositionen vill införa om de blir valda riskerar att försämra drivkraften för människor att arbeta och att arbetslösheten biter sig fast.

Personligen har jag svårt att se hur en minskad skatt ska hjälpa ungdomsarbetslösheten. Problemet ligger inte i att öka drivkraften för arbete, de flesta arbetslösa jag känner vill verkligen jobba, men det saknas jobb. Gör det istället mer förmånligt för företag att anställa ungdomar, men se samtidigt till att hålla ett öga på deras arbetsvillkor. Det är alltför vanligt med arbetsgivare som utnyttjar ungdomars arbetshjälp gratis, under en s.k. prövotid för att sedan slänga ut dem i kylan igen utan så mycket som ett rekommendationsbrev till framtida arbetsgivare.

Socialdemokraternas respons på skattesänkningarna som skett i regeringens namn sedan 1 januari 2007 är statistik: måttet på utanförskap, begreppet som moderaterna själva kommit på, kommer att öka med 270 000 personer under den borgerliga regeringen. Utbetalning av socialbidrag säger de kommer öka med 50 procent mellan 2007 och 2012 vilket jag själv tycker är något märkligt då det är valår i år, som om socialdemokraterna inte tror på att det blir ett regeringsskifte. Pengarna för att finansiera alliansens skatteminskning kommer från lån. Varifrån dessa lån kommer ifrån anges inte. Socialdemokraternas motstånd till skattesänkningar kommer av att man vill ha en stark ekonomi och resurser för att t.ex. kunna hjälpa ungdomar att hitta jobb. De vill göra en offensiv satsning mot jobbkrisen och prioriterar utbildning; att vidareutveckla programmet för jobb, utbildning och praktik för unga.

I mitt tycke är sossarna lite väl luddiga i sina formuleringar och framför allt i deras argument mot den nuvarande regeringens skattesänkningar. Det hade hjälpt om de mera ordagrant kunde få fram varför sänkta skatter inte skulle hjälpa att lösa jobbkrisen.