Ungdomsfrågor
Ungdomar...
Det känns som att vi alltid är i centrum för diskussion. Andra generationer påstår att vi är bortskämda; att vi har fått allt serverat på silverfat och att vi har växt upp med curlingföräldrar som sopat banan framför oss.
Förtjänar vi verkligen att bli kallade bortskämda?
Vi har fötts in i en lågkonjunktur som ingen ser slutet av. Våra ekonomiska förhållanden är sämre än någonsin. Sedan 2001 har andelen ungdomar med låg ekonomisk standard ökat med 44 procentenheter. Arbetslösheten för unga ökar ständigt. 25 procent av ungdomar saknar jobb, och enligt vissa prognoser kan siffran höjas till 35 procent - alltså en halv miljon arbetslösa - innan det vänder...
Vi som fortfarande går i skolan måste försöka leva en dag i taget då framtiden är alldeles för ostabil för att planeras.
Majoriteten av mina vänner som gått ut skolan och valt att söka jobb har gjort det med väldigt liten succé. Vissa har åkt för att pröva lyckan i det jämförelsevis ekonomiskt starkare grannlandet Norge - men efter att ha kommit hem har de inte haft annat än skulder och räkningar att visa upp... Och vi påstås vara bortskämda
Att det är just ungdomarna det går sämst för i dagsläget förvånar mig inte alls. Det måste trots allt vara den svåraste perioden i våra liv. Jag ser den som en slags övergång mellan det bekymmerslösa barnlivet och det etablerade, ansvarsfulla vuxenlivet.
Om det inte var nog med att ungdomar är osäkra i sig själva så byggs det hela på av osäkerheten och ångesten inför framtiden. Det är inte lätt att vara motiverad när det enda man ser runt hörnet är en McDonalds-anställning. På del-tid.
Vad krävs egentligen för att skapa förändring? Det finns kanske ingen enkel lösning men något drastiskt måste göras.
Vad vet jag egentligen om hur samhället fungerar och hur man kan ordna upp livssituationen för så många unga? Inget. Men jag har en idé om vad som håller oss tillbaka och mycket av det är det evigt negativa och ångestinjicerande tjatet om hur allt går åt helvete. Att allt tyder på att det bara kommer bli värre och värre. Detta skapar inget annat än oro, och även om det behöver diskuteras så är det i det stora draget bara början av en ond cirkel.
Vi, likt samhället, behöver rycka upp varandra och säga att det är dags för skärpning. Man kan inte utvecklas utan en positiv framtidsbild. Jag tror att om vi alla gör vårt bästa för att förbättra våra egna situationer och slutar beskylla andra för våra nergångar så har vi en mycket bättre grund för framgång.
När det gäller jobbansökningar behöver vi vakna upp och inse att arbetsförmedlingen inte hjälper ett dyft. Gå ut och presentera dig själv samt lämna ditt CV. Men tro inte att det räcker! Gå tillbaka till platsen/platserna och visa upp dig nån gång i veckan för att visa att du verkligen vill ha jobben.
Allt snack om att man bara får jobb genom kontakter köper jag inte riktigt... Visst, det är klart att det hjälper men det räcker inte som bortförklarning för att vara arbetslös under en längre period.
Sverige borde eftersträva en arbetsmarknad liknande Danmarks. Där jobb kommer och går hela tiden och man byter jobb oftare än man byter skor. Tillfällen skapas så ofta att den som söker ivrigt nästan direkt kan hitta en anställning, eller i alla fall inom en väldigt liten tidsperiod. Detta kan jämföras med Sverige där man letar och letar och om man mot förmodan hittar en fast anställning klamrar man sig fast vid den i 10 år innan man vågar släppa taget...
Som sagt är det väldigt svårt att spå sin egen framtid i en så osäker tid, men jag känner mig personligen hyfsat säker på mitt läge och om cirkus tre år läser jag antingen på universitetet, reser runt i världen eller har en fast anställning. Jag tror att självsäkerheten är nyckeln till att skaffa jobb och om fler ungdomar försöker se livet från den ljusa sidan är våra chanser mycket bättre.
När jag blivit tillfrågad om vad jag tänker göra efter skolan brukar jag ofta svara att jag inte vet.
Framöver tror jag att jag tänker svara "Vad jag vill".
Kommentarer
Postat av: Anonym
En mycket bra och intressant diskussioner utifrån både konkreta fakta och egna erfarenheter som är mycket uppfriskande att läsa . Jag tror du har en mycket viktig poäng i att det är viktigt att se vad man själv kan göra istället för att göra sig till ett offer som bara klagar och hamnar i onda cirkelgångar av negativism. Jag håller helt med dig att det är för mycket ”jag vet inte” ( enligt uppgift det vanligaste uttrycket på svenska språket. Dags att börja vilja något!!!
Postat av: tjubre-express
yoyo määään ;)) serriöst inlegg där mayne ;PP mad props yooao, för myket svenneskit för mig ;P tuffa tider kräver tuffa lösningar, if ya know what im saying, seljer en 5:a om du är intresserad xP
peyyyz bro ;)
Postat av: Andreas
Skitbra text. Får en att fundera lite.
Snärtigt avslut ;D
Postat av: Simon
Riktigt bra text, det märks att du har erfarenhet av ämnet : )
Postat av: Anonym
poetiskt
Postat av: elin
jäkligt bra. fast jag blev tyå lite deprimerad när det enda jag typ har att förvänta mig är del-tids jobb på donken. inte okej.
Postat av: Anonym
bögigt
Trackback
