Ge oss Sverige tillbaka
Jimmy Åkessons inlägg, och hans debatt med Maud Olofsson.
Jag tror att Jimmy Åkesson skriver detta inlägg av flera anledningar. För det första så vill han få in sitt parti i riksdagen, och för att åstadkomma detta krävs en del skrämselpropaganda från hans sida. För det andra anser jag att Åkesson och majoriteten av Sverigedemokraternas anhängare är rädda. Huruvida denna rädsla är befogad, och vad den grundar sig i, är något jag ska försöka komma fram till.
Hur främlingsfientlig Åkesson än låter, eller framstås vara, så kan man inte undgå att han har en del poäng. Invandringen i Sverige är på många sätt ett stort problem och vare sig felet ligger i invandrares anpassningsförmåga eller den integrationshjälp som Sverige erbjuder i förhållande till den stora mängd invandrare vi tar in, så krävs det att den öppet diskuteras, debatteras och under inga omständigheter mörkläggs eller censureras.
Så funkar det däremot inte i det ”politiskt korrekta” Sverige och det tror jag fler och fler börjar inse. Jag hoppas verkligen inte att detta enfrågeparti kommer in i riksdagen, men om SD är dem enda som öppet vågar kritisera svensk invandringspolitik så kanske de förtjänar en plats trots allt?
Media spelar en väldigt stor roll i censureringen och mörkläggningen av invandringens problem. Jag kunde inte bry mig mindre om ”svensk tradition” eller vad definitionen av en svensk innebär, men om man inte ens kan skriva ett korrekt signalement på en gärningsman för att det är ”politiskt inkorrekt”, då har något gått allvarligt fel.
Jag tycker att det är bra av Aftonbladet att ta in Jimmy Åkessons inlägg, för som sagt så behöver ämnet luftas och uppmärksammas, men det är samtidigt pinsamt att de tar ett citat ur kontext (Muslimerna är vårt största utländska hot), för att försöka diskreditera hela hans skrift.
Jag tror med andra ord att det finns en risk med att vi svenskar generellt sett har svårt att diskutera problem med invandring och invandringspolitik just för att det finns en stark politisk tradition av antirasism och ställningstagande för utsatta människor i Sverige. Detta är naturligtvis en väldigt fin tradition och det kanske Jimmy Åkesson skulle kunna inkorporera i sin definition av vad ”svenskhet” innebär. Men om vi inte kan diskutera dessa frågor öppet och civiliserat ger det en grogrund för främlingsfientliga partier och rörelser. Inte bara Sverigedemokraterna – som är relativt ”rumsrena” – utan också för nazistiska och rent rasistiska partier och rörelser.
Jag har ingenting mot ett mångkulturellt Sverige. Jag tror enbart att det hjälper oss att vidga våra vyer och se nya perspektiv. Dessutom får vi ta del av andra kulturers goda maträtter (jag hade personligen inte kunnat leva utan falafel), musik, klädstil, film och teater. Vi får fler språk och lär oss mer om andra delar av världen. Vi träffar människor som vi kanske annars aldrig skulle möta.
Personligen vill jag däremot inte att Islam ska bli majoritetsreligion i Sverige. Jag vill över huvud taget inte att någon religion ska pådyvlas människor och jag motsätter mig Islamskt kvinnoförtryck och särlagsstiftning.
